Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Humusämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
352
så fall flugans och målens larver likaledes skulle upplösas och
smältas, utan insekterna förruttna i sarracenians vätska och
först därefter uppsuges vätskan, som liknar gödselvatten.
Hos ytterligare andra växter ha bladskaften former, som bilda
symmetriska utbuktningar med uppåtvänd mynning, över
vilken bladskivan utbreder sig som ett lock. Fallgroparna hos dessa
växter likna kannor, krus, urnor, kalkar och trattar, och locket
är vanligen så format, att det väsentligen hindrar regndroppar,
men alldeles icke djur att falla ned i dem. Det förnämsta av
de släkten, som tillhöra detta slags växter, är det omkring 40
arter omfattande släktet Nepenthes, som av trädgårdsmästare
vanligen kallas »kännväxter». Alla dessa arter äro inskränkta
till tropikerna, där deras utbredningsområde sträcker sig från
Nya Kaledonien och Nya Guinea över det tropiska Australien
till Seychellerna och Madagaskar samt vidare över Sundaöarna,
Filippinerna, Ceylon, Bengalen och Kochinkina. Liksom de
flesta insektätande växter förekomma även kannväxterna på
sumpig mark. Undre delen av bladskaftet är utbrett, jämnbrett
eller lansettlikt och förrättar alla en bladskivas uppgifter. Det
därpå följande stycket av bladet är runt och smalt som en stjälk
och bär skaftets sista till en kanna eller en urna ombildade delar.
Den fullt utvecklade kannan har hos de flesta arterna en höjd av
10 -15 cm., men når i Borneos skogar en höjd av 30, ja till
och med 50 centimeter med en mynning av 10 cm. och under
denna en vidd av 16 cm. i genomskärning, så att om en duva
kom på det orådet att flyga in i en dylik kanna, skulle den
alldeles döljas i densamma. Kannans grundfärg är gulgrönaktig,
mestadels är den bemålad med purpurfärgade fläckar och ådror,
ofta blåaktig, violett eller rosenröd mot mynningen eller
alldeles mörkröd. Dylika brokigt färgade kannor se alldeles ut som
blomkronor och påminna ofta livligt om de i tropiska skogar
inhemska, lianartade aristolochierna. Kannorna uppsökas också
såsom blommor av insekter, vilka dessutom ditlockas av den
rikliga utsöndring av honung kring kannans mynning, som
formligen dryper och glänser av sockersaft. Då djuren girigt slicka
denna, glida de emellertid blott alltför lätt ned utför den inre,
genom ett vaxöverdrag slippriga och hala kanten och falla ned
i den i kannan rikligt samlade vätskan, där de inom kort drunkna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
