Universum. Det oändligt stora och det oändligt lilla / 316 (1914) Author: Oscar Heinrich Dumrath Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtens anpassning efter vattnet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sydafrikanska skatnävor (Sarcocaulon), i mindre grad hos orkidéer,
agaver, aloe och mistel (Viscum).

Dessa yttre förändringar skulle delvis emellertid icke inträda,
om icke också djupt ingripande inre förändringar ginge hand i
hand med dem. De enklare anpassningar efter torka, vilka
angå bladen, utgöras mestadels endast av jämförelsevis små
omgestaltningar, såsom uppkomsten av silkeshår eller små
kiselpansar ovanpå det översta cellagret eller av hartskörtlar,
vilkas utsöndring överdrager bladytan med en glänsande
lackfernissa, som minskar transpirationen. Detta är förhållandet
hos många ökenväxter på södra halvklotet, men förekommer
också i vårt klimat hos unga björkar
eller popplar, men i synnerhet hos de
flesta träd, framför allt hos
hästkastanjen, på knoppfjällen om våren.


Fig. 198. Echinoccoctus horizontalis.

En var känner de platta gula
blommorna hos våra solögon (Ranunculus),
men först för några år sedan fäste den tyske
forskaren Möbius uppmärksamheten på,
att blombladens glans icke härrör av
annat än ett dylikt överdrag av fernissa. Enär
solögonen just vid middagstiden på de soligaste ängarna utsätta
sina gula blommor för solens brand och
följaktligen för faran av att hastigt vissna, har denna förvisso
till uppgift att genom sin starka reflexion av ljus och värme
förebygga denna fara. Många växter utskilja under liknande
omständigheter tjocka lager vax för att på detta sätt så mycket
som möjligt hindra avdunstningen hos alla transpirerande organ:
blad, stjälkar, frukter. Dessa delar se fördenskull ut, som om
de vore överdragna med en blåaktig rimfrost, något som envar
kan övertyga sig om hos druvor och plommon eller enbär, men
som man också känner hos andra växter, i främsta rummet hos
vaxblommorna (Cerinthe), nejlikor och euforbior. De två vita
strimmorna på undersidan av tallbarr bestå likaledes av vax,
som utskiljes just där de inunder belägna klyvöppningarna bäst
behöva skyddas mot för stark transpiration.

Huru mångfaldiga och ingripande växternas anpassning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>