Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plankton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
192
vatten i havsytan finna många ärter»
som man förgäves efterspanar under
dagen. Under den varma årstiden
vimla de arktiska och antarktiska
haven av djur, som leva vid ytan,
men som man därstädes icke träffar
om vintern, då de åtminstone delvis
uppsöka djupare vattenlager. Om
dessa djur också förekomma i de
varmare haven, uppehålla de sig i
dessa alltid på de kalla djupen.
Planktonet fördelar sig även i
klimatzoner, vilkas gränser
sammanhänga med temperaturen. I
Atlantiska oceanen kan man
sålunda urskilja två zoner, en tropisk
varm och en nordlig kall. Gränsen
mellan båda är i synnerhet i norra
delen av Atlanten skarp och
sammanfaller med den varma
Floridaströmmens och den kalla
Labradorströmmens. Vardera planktonzonen
karaktäriseras av bestämda ledande
former, såsom för varmt vatten av
Gossleriella tropica och
Planktoni-ella sol och för den kalla zonen av
Ceratium tripos.
Havets plankton är sålunda
källan till dess rikedom, som vilar på
de mikroskopiska encelliga algernas
oerhört stora mängd. Av dem
livnär sig hela massan av smådjur (fig.
107 -11), som för övrigt ingå såsom beståndsdelar av planktonet
jämte allt avfall och alla sönderdelningsprodukter av djur och
växter. Av plankton leva de större djur, av vilka de övre
vattenlagren vimla, maneter, blötdjur, kräftor, fiskyngel, larver
m. m., vilka i sin ordning måste tjäna ändå större djur till
föda. I bottenslammet på de större djupen, vilket innehåller
Fig. 103. Chcetoceras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
