Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De oceaniska strömmarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
158
dennas växlingar och hela dess skala av ljus och skugga. Redan
med den första morgonrodnaden upplyses vattenytan av
atmosfärens bleka ljus, men glansen över vågen blir snart allt starkare,
och med dagens inbrytande utgjuter sig en ström av eld över
böljorna. Varje förändring i luften framkallar en förändring av
havets anlete, varje förbitågande moln återspeglas, varje
vindfläkt, som krusar vågen, framkallar en ny harmoni av färger
på dess yta, och först då aftonen kommer och natten faller på,
upphöra färgernas spel och återgiver havet sin prakt åt solen.
Men då månen går upp på himlen, återspeglas dess milda ljus i
trolskt skimmer på de silverglittrande vågorna.
Frånsett alla dessa färgföreteelser, som framkallas av sol
och måne, har havets vatten likväl även sin egen färg, hvilken
kan betecknas såsom blå till grön. Vita föremål té sig, då de
sänkas i havet, först gröna och antaga därefter en desto mera
blå färg, ju djupare de sjunka, till dess att de icke synas längre.
Det största djup, på vilket man kunnat se föremål i vattnet,
utgör 77 meter i Svarta havet. De kemiskt verksamma
strålarna i spektrums violetta och blå del tränga emellertid mycket
längre ned, och blå strålar inverka ännu på ett djup av 550
meter i Sargassohavet tydligt och på ett djup 910 meter i
försvagad grad på en känslig fotografisk plåt. Däremot uppsugas
mycket snart de gula och röda strålarna av vattnet, och detta
torde utan tvivel vara orsaken till att hav och sjöar synas blå
eller gröna, då de icke äro förorenade.
I allmänhet är oceanen mellan 40° nordlig och sydlig bredd
blå; undantag härifrån göra kust vattnen kring Kanarieöarna
ävensom mellersta och östra delen av Atlantiska havets
ekvato-rialzon. Sargassohavet, sydatlantiska havet och Indiska
oceanen mellan 10° och 30° sydlig bredd, således de områden, som
visa största salthalten, äro koboltblå och i högsta grad
genomskinliga. Ju högre upp mot polen, desto mera övergår däremot
färgen över blågrönt och grönblått till grönt. Samma förhållande
äger rum i nordliga delen av Atlanten på 50° bredd, sålunda i
samma riktning, i vilken temperaturen och salthalten avtaga.
Detta synes visserligen antyda ett samband mellan havsvattnets
olika fysikaliska egenskaper, men är i alla händelser icke
allmänt giltigt. Östersjöns vatten är sålunda visserligen grönt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
