Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vågrörelsen - Vågornas förödelse på Nordsjökusten - Oljans lugnande inverkan på vågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
140
våg, uppstår sugning, s. k. »surf», »sög», vilken på badorter vid
öppna havet med stark sjögång kan bli en allvarsam fara för
oförsiktiga badande.
På långgrunda stränder kan bränningen visserligen icke nå en
sådan styrka som över grund och skär, men av det ovan sagda
kan man förstå den oerhörda verkan bränningen utövar.
Särskilt olycksbringande gör sig vågornas kraft gällande under vissa
förhållanden, såsom då vattnet, till följd av flod vid stark vind,
som envist blåser från samma väderstreck, eller lågt
barometertryck, t. ex. i mitten av en virvelstorm, en s. k. cyklon, eller
genom alla dessa omständigheters medverkan, står högre än
vanligt, så att föremål, byggnader o. s. v., vilka eljest stått
utanför området för vågornas verkan, råka inom detta. Också
anställas genom dylika stormfloder oerhörda härjningar, om vilka
gamla krönikor och nyare iakttagelser ha mycket att förtälja.
Sålunda blev år 1240 det dessförinnan så vidsträckta
Ost-friesland ett rov för Nordsjöns vågor, vilka från detsamma,
lössleto ett sex mil i omkrets stort stycke, ön Nordstrand. Den
11 oktober 1638 försvann även denna del i havet, och numer
återstå endast det nuvarande Nordstrand och Pelworm, två helt
små öar. Liknande förhållanden gälla om hela den oråd, som
sträcker sig längs den tyska Nordsjökusten, vilken oupphörligt
alltmera styckats och förstörts. År 1277 uppkommo genom
havets verkan vikarna Dollart och Zuydersee och 1421 Biesbosch;
år 1532 dukade östra delen av Sydbeveland med städerna
Bor-selen och Remusvalen jämte en mängd byar under för havets,
våldsamhet ävensom ön Orisant nordost om Nordbeveland.
Hela den jutska västkusten har desslikes även haft mycket att
lida av havsvågornas verkan.
Redan i forntiden tyckes man ha vetat, att olja, som hälles,
ut över vågorna, utövar en stillande verkan på sjögången. En
liknande verkan utövas även av 2 - 10 procents såplösningar,
varvid sannolikt såpan i den stora vattenmassan omsattes till
oljesyra och lut. Den utskilda fettsyran verkar därvid såsom
oljehinna. Oljan utbreder sig nämligen på vattnet såsom en
mycket tunn hinna. Man är icke fullt på det klara med sättet för
oljans verkan, men denna synes dock vara likartad med den,
som i polarhaven utövas av isstyckena, vilka i själva verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
