Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korallbankarnas uppkomst - Kalkberg i Europa - Korallbankar i schweiziska Jura
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att annat än ren korallkalk påträffades. Som korallerna icke
bygga på större djup än högst 40 meter, erhöll Darwins teori sålunda
en glänsande bekräftelse, och dessutom lämnade borrningen ett
avgörande bevis för, att sänkning ägt rum och att denna måste
ha uppgått till mer än 190 meter, eftersom man på detta djup
ännu på långt när icke nått till revets grundvalar.
Man vet numer, att, liksom Söderhavets korallrev, många
kalkberg i Europa, vilka bestå av utomordentligt kompakta och
hårda kalkmassor, utgöras av på det under triastiden sjunkande
landet upptornade, förstenade korallrev, varpå det flera hundra
meter höga, av dolomit bestående Schlern vid Botzen i södra
Tyrolen (fig. 54) lämnar ett utmärkt exempel. På samma sätt ha
under övre Jurans tid mäktiga korallbankar uppstått i hela
schweiziska Jura till Basel och längre åt öster. På den tiden
måste därstädes ha funnits ett grunt, tropiskt varmt hav,
bestrött med talrika öar, omgivna av mäktiga rev, mellan vilka i
tätt besatta bankar levde ostron och talrika andra musslor, som
jämte korallerna med tiden lämnade rika bidrag till kalkbergen.
I den mån det grunda havets botten sjönk, fortsatte koralldjuren
att bygga, så att 70 meter, i södra Jura flerstädes till och med
90 meter mäktiga korallkalkberg uppstodo. Dessa ha bättre än
alla övriga lagrade och till följd därav lösare stenarter motstått
vittringens under hundratusentals år förstörande verkan på
Juras höjder. Då allting annat avplanades såsom offer för det
oavbrutet gnagande vattnet, förblevo dessa kalkberg oberörda
och omfatta med sina vitt omkring lysande vita, några hundra
meter höga klippväggar de trågformiga dalarna. På dessa
trotsigt uppskjutande korallbankars toppar byggde den äldre
medeltidens adels- och furstesläkter sina stolta riddarborgar,
vilkas ruiner än i dag trona på de vita kalkrevens krön.
Huru har emellertid icke världen förändrat utseende sedan
den tid, då dessa koraller levde i det av rovgiriga jätteödlor och
dessas förnämsta byte: ammoniter och belemniter, vimlande
havet för 60–70 millioner år sedan! Numer smyckas visserligen
Alpens gräsmatta av den blå stålörten, och edelweiss prunkar i
klippans remnor. »Men huru fattiga och entoniga», säger
professor Walther, »äro icke Alpflorans färger, då vi erinra oss, att
förstenade kalkrev runt om omgiva oss. Man vandrar över en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
