Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kraft och materia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljus och värme. Genom den förändras materians former,
upptornas klippor och berg, och nedstörtas åter; genom den stiger
oceanen eller drager sig tillbaka, höjes havsbottnen och byta land
och hav plats:
»I livets floder, i dådens storm
är den böljan här, är den vinden där,
alstring och grav,
ett evigt hav
en skiftande id
livsglödande strid
i tidernas susande vävstol en skrud,
en levande härlig den väver åt Gud.»
(Goethes Faust, översatt av V. Rydberg.)
I sin strävan att nå det mål, som alltid stått lika lockande och
gäckande, nämligen att komma till kunskap om kraften, lär
människan emellertid även känna ett annat, lika hemlighetsfullt som
kraften och jämte denna föremål för hennes forskning: – materian.
Kraft och materia äro sins emellan beroende av varandra:
den ena kan icke finnas utan den andra. Varje tillvaro, som
icke sammanhålles av kraften, skulle eljest upplösas och i och med
detsamma falla sönder till en obegriplighet. Det fordras emellertid
icke mindre kraft till att förstöra en tillvaro än till att skapa
den. Kraften är fördenskull lika nödvändig för materians
tillvaro som för dess icke-tillvaro, vilket gör tanken på en möjlig
frånvaro av vare sig kraft eller materia till en orimlighet. Med
andra ord: vi kunna icke fatta ett tingens tillstånd utan kraft
och följaktligen icke heller utan materia.
Man har kallat kraften för naturens själ och materian för dess
kropp; i och genom den förra rör sig den senare och har sin varelse.
Materian är oförstörbar. Vi känna intet medel att öka,
minska eller tillintetgöra den en gång befintliga materian. Men
liksom kraften är materian delbar i oändlighet, så långt som mänsklig
erfarenhet sträcker sig. Alla kroppar kunna sålunda delas i
små små delar genom mekaniska medel: stötning, rivning,
klyvning, urlakning o. s. v.; och i naturen finna vi också kroppar
av utomordentligt ringa storlek.
Denna mekaniska delbarhet kan gå oerhört långt. Man kan
t. ex. i en agatmortel finriva glas, så att varken fingret eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
