Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där han hade sitt vanliga utseende. Han skulle
känna att han förlorat något, och han skulle med
förtvivlan minnas sin ungdom––––––och mig,
som hörde samman med den. Jag skulle visa
honom att han ägt något, som nu var evigt borta.
Ett par dagar efteråt kom han upp till mig
en eftermiddag. Han hade gått förbi, sade han,
halvt generad. Kunde han kanske få titta på
porträtten? Jo, han var fåfäng, och han var nyfiken
på sig själv, det var tydligt.
Jag visade honom råproven. Det var nästan
grymt, tyckte jag. Men så märkte jag att han
ej alls reagerade för dem. Han kände igen sig.
Han visste ju vem han var.
— De bli nog bra, sade jag med likgiltig röst.
Han nickade.
Nu kom han till porträttet med violerna. Han
såg på det, böjde sig närmare. Vi stodo vid
fönstret. Jag kunde från min plats blicka in i
den unga flickans rum. Hon satte blommor i en
vas. Snart skulle alltså hennes älskade komma.
— Det här är då rakt inte likt mig, sade han
plötsligt. Hans röst lät högst förundrad. De andra
fotografierna voro ju ej så sköna, men ni säger ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
