Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om det. Kanske var hon ändå litet smickrad då
en alltför tydlig beundran lyste ur någons ögon.
Hon kände sin egen ungdom som något
berusande: ett fång friska blommor, vilkas blad
smekte hennes kind, ögon och mun, så att hon
oupphörligt måste inandas deras ljuvliga doft.
Om aftnarna kommo ibland några vänner till
henne. Det var ungdomar ur landsflyktiga ryska
familjer. De tillbringade kvällarna sjungande,
spelande, mumsande konfekt och bakelser.
Katerina rultade omkring bland dem förtjust
och moderlig. Hon kunde vara uppe hela natten
utan att bli trött. Och hon skämde bort ”barnen”,
som hon kallade dem. Om klockan så var fyra
på morgonen och Ljaljas klara röst ropade:
”Katerina, Katerina”, stod hon där strax
mysande i dörren och var genast färdig att hälla
hett, starkt te i de urdruckna glasen.
Katerina tyckte så innerligt synd om ”barnen”.
De kände sig inte hemma någonstädes. De voro
landsflyktiga, som längtade efter en bit fast jord
att stå på. Där var Vasilij, lång och senig med
ett blekt ansikte och en kolsvart lock i pannan.
Han älskade Ljalja. Men Ljalja tyckte att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
