Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- AGNARNA OCH VETET
- Till havs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TILL HAVS.
Storm och solsken! Gnistrande vita brott på var
sjö! Regnbågar i bogskummet. Höstens alla vackra
färger glöda i land. Och i lä om de höga kobbarna,
där sjön icke bryter, sota de snabba brisarna vattnet.
De fräsa som ilskna kattor, dö ut och komma
tillbaka igen. Vore jag i kutter skulle jag länsa för
focken och söka mig in i närmaste skyddande hamn, ty
bottenrev räcker icke.
Men jag är gäst ombord på Sverges största
pansarbåt och här är icke frågan om rev. Som en
naturkraft, en obeveklig tyngd skär den havet. Röken står
i rät vinkel mot skorstenarna och i lovart stäva vi
i 45 graders vinkel mot stormen, då vi vilja pröva
dess styrka.
Men vad är det där? Ett grundbrott? Det kokar i
vattnet några båtlängder framför oss.
Det är en tromb, en tornado, som snurrar fram
över sjön. Skummet yr som i ursinnig vrede. Brotten
klippas av, det fradgar mellan sjöarna. Tromben
hoppar som ett levande medvetet väsen från våg till våg.
Länge se vi den och beundra dess vilda skönhet —
och med ett är den borta, sjunken eller gången till
väders.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0199.html
