Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
IX.
En massa meuniskor hade som vanligt på den
varma sommardagen lustfärdat till Ulriksdal för att
njuta af de natursköna omgifningarna ocli den be-
hagliga svalka, som skog och sjö i förening spridde.
Jernberg och Hammarstedt vore de första på
mötesplatsen. De hade också gått så fort, att svetten
lackade af dem. De slogo sig ned på en tom bänk,
hvilken genast föll dem i ögonen, ty den var den
enda, som icke var upptagen. De märkte icko att
de voro observerade af flera hofbetjenter, hvilka till-
sagt andra promenerande att icke taga plats här.
Under det de väntade samtalade de naturligtvis
om alla de präktiga verktyg och andra märkvärdig-
heter, som de sett i hofsmedjan, och båda konnno
till det resultat att ingen menniska på jorden var
så lycklig som en kunglig smed.
De hade icke suttit länge då frun och Anna
närmade sig, den sednare med blossande ansigte,
hvilket de båda smederna ansågo vara en följd af
att äfven hon gått fort.
— I kommen ensamme, — utbrast gubben Jern-
berg förundrad, — livarföre är icke Calle Frisk med’?
— Han hade etl litet ärende att uträtta, — sva-
rade frun förläget, — men han lofvade att vara här
om en stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
