Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
som kunde måla en vägg eller stryka ett plank, så
var hans anbud åtminstone värdt att tänka på, det
vill då säga om ingen smed ville ha henne, ty en
sådan målare kunde kanske försörja hustru och barn,
men en gubbritare! Fy tusan! Lossade jag ej på
pungen, så ritade han kanske af mig också och satte
mig i en tidning till åtlöje för godt folk. Och det
hade jag ärligen förtjent om jag låte narra mig till
att gifva min dotter åt en sådan fuskare.
Gubben talade sig svettig i sin ifver.
Hustrun gret och också Anna hade tårar i de
nedslagna ögonen.
— Så farligt är det väl heller icke, — inföll
kungen.
— Jo, det är det visst. Jag betackar mig föl-
en sådan svärson. Hammarstedt har mitt ord och de
tu skola smidas samman ju förr desto lieldre. Ar
blott bröllopet väl öfverstökadt, så kommer kärleken
sjelfmant, det är en gammal erfarenhet.
— Jag har dock hört att gamla märken icke
slå in nu för tiden, — invände kungen.
— De skola slå in, annars slår jag in dem! —
brummade Janne, som började bli något rusig.
— Det tjenar till ingenting att spilla krut på
döda kråkor, — sade Jernberg, — och derföre tala
vi icke mera om en afgjord sak.
— Det är rätt, farbror! — pustade Janne.
— Ännu ett glas, — fortsatte smeden, — hvar-
efter vi först gå ned i smedjan här på Ulriksdal och
sedan upp till slottet och laga att vi få se kungen.
Det är naturligtvis en stor smedja härute?
— Åhja.
— Är den stor som en kyrka ? — frågade Ham-
marstedt.
— Något mindre är den kanske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
