Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjöstjerna fattade hennes band och tryckte den
till sina läppar. En tår glimmade i hans öga. «Jag
tackar er, fru baronessa«, sade han, «Det kännes sä
välgörande och ljuft i ett hjerta, som saknar den
rätta föräldraömbeten, att veta sig omfattas af en
sådan huldbet, som ni visar mig. Tillåter också ni,
fröken Nathalia, att jag får tro mig omfattad af er
välvilja? Vågar jag be er om vänskap?»
Hon räckte honom sin hand, och den rörelse,
som qväfde hvarje ord på hennes tunga, uttryckte
sig endast i en handtryckning, i det hon hastigt
vände bort sitt ansigte för att dölja för honom, att
tårar uppstigit i hennes ögon.
I detta ögonblick inträdde baronen. Baronessan
gick emot honom och fattade hans hand. «Jag veta,
sade hon, «att min make delar min tanke. Jag har
inbjudit kapten Sjöstjerna till oss på Marienhag efter
krigets slut.«
Baronen tycktes förlägen. Ehuru kärt det vore
Ossa, sade han, «att se kapten hos oss och få
förklara för honom vår erkänsla för all den artighet
han bevisat oss, så är det likväl knappast att
förvänta, att han, på sin bana såsom militär och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
