Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 198. Hemkomsten från skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finner sig naket på drivorna, igenkänner sig själv och
lever.
Ju mera jag tänker på vad jag läst om detta folks
framfarna dagar, desto bättre förstår jag huru
underbar-ligen Gud har ledsagat det genom djupa, mörka dalar till
ljuset på höjderna. Det tillhörde en stor och talrik, men
fattig, okunnig, kring halva världen förskingrad stam.
Hade nu Gud överlämnat det finska folket ostört åt
dess egen kraft, så skulle det ju hava blivit en sådan
eländig, förkommen spillra av mänskligheten, som nu de
olyckliga, bortdöende folken i Sibiriens ödemarker. Men
Gud hade nåderikt utkorat detta folk bland så många dess
stamförvanter. Varför? Det vet jag icke; kanhända
därför, att han hos det nedlagt från början högre gåvor,
än hos de andra. Så ledde han dess vägar längre västerut,
där det kom i beröring med de slaviska och germaniska
folken. Där lade Gud det under ett främmande svenskt
välde, tillräckligt starkt för att vara dess stöd, men icke
nog stort eller mäktigt för att uppsluka det. Och bundet,
såsom ett ungt träd, vid detta stöd, tillväxte det finska
folket, härdat i svåra stormar. Dess grundlynne är
österländskt, asiatiskt; men sedan det fått det bästa, som
Europa kunnat giva det: kristendom, samhälle och fri,
mänsklig odling, bär det österland och västerland båda
inom sig. Av sådana folk kan Gud göra något. När då
tiden var fullbordad, lösgjorde Gud det förra bandet med
Sverige och knöt folket i ett nytt band med Ryssland,
likasom för att åter hänvisa det på dess ursprung. Ty
där tyckes Guds mening vara alldeles uppenbar, nämligen
att det finska folket skall bliva en lärare och föresyn för
många bortkomna stamförvanter, medan det själv gör
sin stams egendomlighet fruktbar för mänskligheten. Och
när det en gång vuxit till 12 millioner. . .
Jag ser mitt hem, jag ser det, fönstren glimma på
avstånd i aftonsolen! Där är vår egen beteshage, där är
vår åker. Jag kan se gärdesgården, grinden, ladugården
och brunnen. Där står hon kvar, den gamla nedrökta
rian med den sotiga dörren, där jag brukade hoppa
jäm-fota i halmen. O, vad allt är sig likt, och vad allt är
vackert! Röda ladan har fått ett nytt tak; bron över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
