Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 195. Kyrkan och skolan - 196. Skalder och konstnärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ända till universitetet, erbjudande alla den kunskap
och goda sed, som äro mera värda än silver och guld.
Hemmet börjar, skolan fortsätter, livet fulländar vår
uppfostran. Skolans ungdom är en beständigt framåt
marscherande* krigshär under sanningens fana. Med den vilja vi
erövra världen. Lärare och lärarinnor äro framtidens
så-ningsmän. Låt oss alltid hedra och tacka dem för deras
självforsakande möda. Ja, det finns ej ett viktigare kall
eller ett mera fruktbärande ämbete i hela vårt land än
deras. Skolan förstår nu sina lärjungar bättre än förr. Den
fordrar nu som alltid av dem ett gott uppförande, flit,
lydnad och ordning; men den inskärper icke mera som
förr sin lärdom med riset. Den straffar med mildhet, den
förmanar med tålamod, den vädjar till sina lärjungars egen
rättskänsla och glädes att se dem frimodiga, lyckliga,
starka till kropp och själ strida för sanningen.
196. Skalder och konstnärer.
Det är förut sagt, att de sköna konsterna, som glädja
och förädla människolivet, äro yngst i varje folks
utveckling och beteckna dess blomning. De hava samma
förunderliga makt att smälta is som ett solsken om våren.
Även det hårdaste hjärta måste vekna för dem. När »Vårt
land» första gången sjöngs på maj fältet utanför
Helsingfors den 13 maj 1848, stod hela det stora fältet
runtomkring uppfyllt av folk, och det var, som om sången hade
gått tvärsigenom tusende hjärtan. Då sågos tårar i många
ögon, obekanta tryckte varandras händer, och
fäderneslandet stod där i sin storhet och skönhet närvarande uti
sången.
Det är Runeberg, som diktat »Vårt land»; det är Pacius,
som satt toner därtill. Professor Johan Ludvig
Runeberg föddes i Jakobstad 1804, var en tid lärare vid
universitetet, men flyttade 1837 till Borgå som lärare i grekiska
språket. Han hade vuxit upp, medan Franzéns visor ännu
voro på allas läppar, och sjöng i början såsom Franzén
om naturens skönhet. Men Runeberg var en född
bildhuggare fastän han aldrig fick lära denna konst. I hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
