Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde Läsningen. Berättelser från Finlands katolska tid - 121. Matts Kurk och birkkarlarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121. Matts Kurk och Birkkarlarna.
Ännu på Birger Jarls tid strövade lapparna med sina
renhjordar kring norra ^ och mellersta Finland ända ned
till Birkkala socken i Satakunta. Denna socken har fått
sitt namn av birkkarlarna, som voro beväpnade köpmän,
vilka hade en upplagsplats i dessa bygder. De bedrevo
handel med lapparna och fingo sedan konungens tillstånd
att indriva skatt av dem, på det att lapparna skulle bliva
Sverges rike underdåniga. Och birkkarlarna underkuvade
lapparna med mycken grymhet och egennytta.
En av birkkarlarnas hövdingar säges ha hetat Matts
och var vida berömd som en oförskräckt kämpe. Om
honom berättas följande sägen. Ryssarnas storfurste
hade ock en övermåttan stark kämpe, som hette Pohto.
Honom sände storfursten för att utmana den bästa av
svenska konungens kämpar till envig. Pohto kom och
ingen vågade möta honom. Då sändes bud efter Matts,
som bodde i Vesilaks. Matts var genast färdig och
förbehöll sig endast, att striden skulle uppskjutas till följande
morgon. Man visste, att Pohto var osårbar genom
trolldom, och begagnade natten, när Pohto sov till att
förlama hans trolldom med ännu starkare trollord.
Nästa morgon utvaldes en holme i Vesilaks sjö till
plats för enviget. Båda kämparna rodde dit sin båt.
Matts fattade Pohtos båt och stötte den med brak tvärs
över sjön till andra stranden. — »Vad gör du?» frågade
Pohto. — »Den, som skall få sin viloplats här på holmen
behöver ingen båt», svarade Matts. Därpå drog Pohto
förgrymmad sitt svärd och avhögg i första hugget Matts’
högra hand. Matts sjönk ned på knäet, och Pohto
ropade hånande: »Du hoppar som en trana (sinä hyppäät
niinkuin kurki)!» — Men Matts, som var vänsterhänt,
sprang upp och ropade: »Ännu kan jag flyga!» Varpå
han i ett enda hugg avhögg Pohtos huvud. Till belöning
för denna bragd fick Matts av konungen Laukko gård i
Vesilaks och kallades från den tiden Kurk, av ordet kurki,
trana. Han blev stamfader för den berömda
Kurksläk-ten.
Birkkarlarna drogo efter de flyende lapparna, ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
