Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde Läsningen. Berättelser från Finlands katolska tid - 114. Första korståget till Finland - 115. Konung Erik och biskop Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De båda härarna möttes och drabbade samman. Det
måste ha varit en hård och blodig strid, såsom man kunde
vänta, när två sådana härar stridde för det bästa och
heligaste de visste i världen. De kristna aktade sitt liv ringa
mot den eviga saligheten, och hedningarna ville hellre dö
än giva sig och sitt land under främmande välde.
Därför säges ock, att manfallet på båda sidor var stort.
Äntligen segrade dock den bättre ordnade svenska hären; det
hedniska suomi folket blev fullständigt slaget och skingrat.
De, som undgått döden, flydde till skogarna eller blevo
fångna. Det säges att när konungen betraktade det
blodiga slagfältet, hade han utgjutit tårar, icke över sina egna
döda, som ju saligen stupat för korsets lära, men över de
fallna hedningarna, som icke blivit delaktiga av den
saliggörande tron.
Efter detta slag var tavasternas första motstånd
brutet, och många av dem blevo då döpta av biskop Henrik
i’Kuppis källa vid Åbo. Till sådant behövdes på den tiden
ingen katekes. Trons artiklar upplästes och översattes
av en tolk till hedningarnas språk. När dessa då svarat ja
och amen, kläddes de uti vita kläder, prästen gjorde
korstecknet över dem och öste vatten över dem ur källan.
Många av de döpta förstodo litet eller intet av den nya
läran; men visserligen var det ändock en märkvärdig dag,
när konung Erik lät döpa dessa finnar vid Kuppis.
Kristendomen kom till vårt land med våld, och våldet kan aldrig
bygga ett varaktigt verk. Men efter våldet kom kärleken;
dess verk blev varaktigt, och därför hava efterkommande
med rätta välsignat dagen vid Kuppis.
115. Konung Erik och biskop Henrik.
Sedan konung Erik planterat korset vid Auras
stränder, drog han på sommaren fram österut längs kusten
och säges hava kvarlämnat en del av sina följeslagare i den
bygd, som nu kallas Nyland, där svenskar redan förut
voro bosatta. Därefter seglade han med sin flotta tillbaka
till Sverge och regerade som en vis konung in på tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
