Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 49. En frostnatt - 50. Tålamod och försakelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axen äro liksom försilvrade; den frusna stängeln kail med
lätthet avbrytas. Det är den skönaste morgon: allt är
stilla och strålande klart. Den uppgående solen tillbeder
Guds allmakt.
Ännu återstår ett svagt hopp. Det gives en frost, som
lantmannen kallar isfrost, och som icke skadar
sädeskornet. Axet är omgivet av en klar ishylsa, men kölden har
ej varit stark nog att förhärja kärnan. Sådant beror på
växlande yttre förhållanden. Ofta börjar en varm sydlig
vind att blåsa någon timme efter solens uppgång. Efter
den sköna, frostiga morgonen följer en skön, solvarm dag.
Det är värmen, som återvänder, men för sent. . .
I början kan man icke märka någon förändring i
växtriket. Men då rimfrosten smälter och solen börjar att
värma, blir förödelsen märkbar. Alla ömtåliga växter sloka
med sina bleknande blad; potatisbladen svartna, såsom
vore de svedda av eld. Åkrarna tyckas oförändrade, men
undersöker man axens hylsor, är det halvmatade kornet
förvandlat till en vattenklar vätska, .som endast
kvar-lämnar ett tomt, vissnat och näringslöst skal.
Sådan är den fruktansvärda olycka, som så ofta
störtat Finland i nöd. Och frosten går mycket olika fram. Av
två nära varandra belägna åkrar kan den ena frysa,
medan den andra förblir oskadad. Stundom fryser en del av
åkern, en annan del icke. En trakt förödes, en annan går
fri. Detta beror av våt eller torr och högländ mark, av
närheten till grunda och stillastående eller djupa och
rinnande vatten, ofta även av åkerns skötsel. Den svaga och
vanvårdade åkern förfryser; den starka och välskötta
skadas mindre.
Men intet är den som sår, och intet den, som vattnar:
Gud allena är den, som växten giver.
50. Tålamod och försakelse.
Högt bland Saarijärvis moar bodde
bonden Paavo på ett frostigt hemman
skötande dess jord med trägna armar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
