Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 35. Ladoga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ladogas yta en tid och faller sedan en annan tid. Somliga
tro sig ha märkt, att sjön stiger i 4 år och faller i 4 år
men andra säga, att vattnet stiger eller faller 7 år å rad.
Ladoga är ett skönt hav med klart, sött vatten, men
jnycket stormigt. Emedan det söta vattnet är lättare än
det salta, uppröres det hastigare av vindarna, och på
denna ofantliga öppna fjärd går ofta en fruktansvärd sjö,
i synnerhet när det blåser sydlig vind. Den låga vågen
kallas kare, den höga maininki. Vanligen tillfryser Ladoga i
slutet av januari och avkastar sitt istäcke i april eller maj.
Isen är dock aldrig rätt att lita på, ty därunder gå många
strömdrag. Ladqga är också en mycket fiskrik sjö, där
stören, laxen och siken plaska i noten, och där en egen
säl-art, ladogasälen (norppa), bortsnappar fiskarens byte.
När man från Sordavala vid nordvästra kusten av
Ladoga styr åt öster, ser man först några täcka öar och
branta beig, och därefter utbreder den blanka sjön sin
oöverskådliga yta. Intet land kan längre ses till höger eller
till vänster, men rätt förut synes en liten mörk punkt, sam
småningom växer och begynner glimma i solskenet.
Efter en stund ser man förgyllda torn och kupoler resa sig
mitt i den ensliga sjön, och därefter seglar man in i en
djup vik till Valamo kloster. Där bo än i dag ryska
munkar av den grekiska trosbekännelsen. Ön tillhör numera
Finland. Klostret, som är nära nio hundra år gammalt,
anses vara ett mycket heligt ställe. Dit ha vallfärdat
många människor från avlägsna trakter och medfört sina
gåvor till klostret, som därigenom blivit mycket rikt.
Och munkarna tjäna sin Gud efter sin tro och äro gästfria,
goda människor, vilka gärna undfägna resande främlingar.
Men alla främlingar måste rätta sig efter klostrets stadgar;
på Valamo ö får ingen jägare skjuta och ingen ofreda en
levande varelse. Allt detta, de ensliga munkarna, de
granna kyrkorna, det forntida klosterlivet med dess fastor,
mässor, processioner och helgonbilder, är ganska sällsamt
att se i Finland. Men Valamo är en fridfull och vacker ö,
där man tycker sig vara skild från hela den övriga världen
och känner sitt hjärta lyft till Gud vid anblicken av
naturens ensliga storhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
