Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjenster lia då icke längre någon betydelse, men han tyckes
icke komma ihåg detta och håller alltjämt i med att flyga
omkring och grymta och hvissla fram sitt joller, men hans
brud svarar sällan därpå, ty vid den tiden har den gamle
herrn hunnit blifva ett verkligt påhäng på hushållet.
Sveriges lag ger honom därför ej längre något skydd, och
jägaren blandar sig med glädje i leken och befriar frun
från hennes lifs nu onyttiga följeslagare och — plågoris.
Den europeiska morkullan (Scolopax rusticola) skiljer
sig vida från den amerikanska. Den är nära dubbelt så
stor. Jag har skjutit morkullor, som vägt fyra femtedels
skålpund, och en gång såg jag en i närheten af Göteborg
skjuten morkulla, som vägde i det allra närmaste ett
skålpund. Fjäderbetäckningen går mera i grått än våra
rödbruna morkullors, vingarna äro längre och spetsigare. På
hösten lemna fåglarne icke tillfälle till någon riktigt god
jagt. Då och då kan man under jagfc efter annat villebråd få
skjuta en eller par, men sällan därutöfver. De ligga då
väl för hunden, men man hör ingen munter klang, när de
flyga upp, och de förflytta sig bort med en ovig, vacklande
flygt, som går nästan ryck vis, ungefär som en läderlapps.
Ett par dagar efter den nyss beskrifna jagten for ett
litet sällskap jägare från Stockholm med bantåg kl. fem
e. m. och anlände till Bro station en qvart öfver sex. Där
mötte oss v. Häradshöfding Hjalmar Tauvon med vagnar,
i hvilka vi åkte till landtegendomen Thoresta. Vi helsa
-des där välkomna af hans fru moder och undfägnades med
förfriskningar, som stodo på bordet, väntande på vår
ankomst. Sedan delade vi oss i två partier och gingo till skogs.
Häradshöfding Tauvon hade allt väl ordnadt för
qvälls-skytte på sträck. Jag fick taga plats på en ställning, som
var uppförd till sex fots höjd från marken. Rundtomkring
mig hade i gransnåret gjorts en uthuggning med sextio
fots diameter. Den tycktes mig påminna om en gammal,
af forntidens Druider begagnad, offerplats i skogen, men
den var af sedd endast för morkulljagt.
I den stilla qvällsluften hörde jag orrtuppens klara
soprandrill, då han lockade på sina fruar. Därpå gol
göken, alldeles som från ett schweiziskt väggur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
