- Project Runeberg -  Tusen år i Småland /
118

(1939) [MARC] Author: Elin Wägner - Tema: Småland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småländsk magi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118
Ett lag karlar hade just börjat morgonens arbete med
yxa och såg. Mitt i den stora stillheten började en hög
fura att vaja och strax föll den omkull.
En lång stund talade karlarna och jag i kubik och
jag mottog en hälsning från virkeshandlaren att de här
träden var de värdefullaste på hela området. Konstigt
nog var hans värdering av träden fortfarande tre
gånger så hög som min.
Karlarna tog itu med nästa träd och jag började på
nytt vandra bland dem som ännu var kvar. Om jag
skulle nöja mig med åtta träd, vilka borde jag då välja
ut?
Det var då träden började tala.
De stod där som individer med starka tydor och vart
och ett begärde att få leva. De var bara sexti år gamla
och befann sig alltså vid ingången till medelåldern. De
skulle kunna stå lika länge till med sina rötter i jorden
och lägga på årsringar.
På den tiden då alla träd kunde tala ropade de om
varandra till bonden, som kom ut med sin yxa i skogen:
»Ta inte mig, ta min syster!» Men här var ett träd som
sade alldeles tvärtom. Det var en gran som stod och
höll en tall i famnen och omslöt tallens rötter med sina.
Granen sade: Rädda oss båda om du kan, annars låt oss
dö tillsammans!
Det var en svår strid. Mitt ursprungliga motiv för
att köpa träden hade bleknat bort. De begärde att få stå
för sin egen skull och sitt eget mysterium. Men så små-
ningom drog jag mig i alla fall ur deras maktgräns.
Jag betänkte värdet av att behålla sista resten av mitt
anseende som en vettig människa och gick bedrövad
bort.
Gamla tiders smålänningar skulle inte alls ha förvånat
sig över att träd uppträdde som personligheter, ty hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tusenar/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free