Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pelagrims resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Thet var Ebbe Skammelson
Han gick sedan till smidie by
Ther låter han slå sig ringar av järn
Och alle vore de ny.
Thet var Ebbe Skammelson
Låtte järnslå både händer och länder
Så vill han pelagrims resor gå
Och försona sina synder.
Påvens avlat i Rom gav honom inte lugn, säger en an-
nan version, han återvände och bad tinget om ett hårt
straff. Lantdomaren i Västbo dömde då att han skulle
smidas i sju lispund järn och i dessa bojor förflytta sig
mellan Bolmens 365 öar, sedan han tillbringat ett dygn
på varje. Han släpade sig omkring lik en vingskjuten
fågel och landsteg slutligen vid Angelstad. När han låg
gömd i en lada kom en piga för att mjölka och sjöng
under mjölkningen riddar Ebbes visa. Han röjde sig ge-
nom att ropa: »Somt är sant och somt är falskt.» Pigan
varskodde folk som hjälpte honom fram till byn. Mel-
lan den och kyrkan låg en jordfast sten, han steg upp
på den och utropade: »Är jag värdig att vila i vigd jord,
så sker det.» Bojorna föll då av hans händer och fötter,
och han föll död ner till jorden. Efter det han be-
gravts på norra eller helvetessidan utanför muren skedde
sådana järtecken, att bönderna utvidgade kyrkogården
att omfatta Ebbes grav. Organisten Gadd påstod år 1829
att den ännu var i gott stånd.
Det motiv, på vilket sagan om Ebbe Skammelson är
uppbyggd, är tidsbestämt endast i den yttre omkläd-
naden. Dess kärna ligger innanför medeltid och nu-
tid. Naivt och allmängiltigt är här uttryckt den eviga
striden i människans bröst mellan driften till självhämnd
och längtan att försona och förlåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
