Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frejs hustru för denna orten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(58
försköning. Stilenligt är att inte Blenda efteråt får nå-
gon arvsrätt. När Adolf kommer hem, finner han ingen
Blenda. Hon förgråter sina dagar vid korsets fot, i tå-
rar böjd som hon väl månde göra.
När vi passerar Huseby på väg till Blotberget måste
vi stanna ett ögonblick för att betrakta tre ståtliga vat-
tenhjul av urgammal typ som är i gång samtidigt, driv-
na av Helige å på dess korta väg mellan Salen och Ås-
nen. Det var här Rudebeck när han tillräckligt länge
hade sysslat med skuggorna ur det förflutna, fick se Brå-
vallaslaget upprepa sig i en hägring över slätten ...
Från Huseby följer vi Skatelöfsfjorden av Åsnen ner-
åt, och snart är vi så långt att vi kan börja fråga efter
Blotberget. Då flyger en liten flicka fram ur en skara
skolbarn och ropar: blodberget, där bor jag! Och så
drar hon oss i väg till en liten stuga vid Odenviken, eller
Blotviken där radion och kaffepumpan står på... Vi
fick knappt hälsa på gamla farmor därinne, ty flickan
stod och stampade av iver, innan hon fått dra oss med
upp på blodberget, där Blenda festat efter att ha förgif-
tat (alltså en liten ny variant) och slagit ihjäl den lede
dansken.
Pukes kyrka måste vi också se, för tänka sig, här
satte Blenda in en röd offerskål på altaret så den finns
nog därinne fast en inte kommer åt den.. .
Var är vi egentligen? Rudebeck och flickan vet inte
vart de har fört oss. De ville visa oss viken där Blenda
och hennes kvinnor tvättade danskens blod av sina klä-
der, och de har fört oss till en av de platser i Värend
där modergudinnan dyrkats med offer, tvagningar och
danser. Denna vackra vårdag har löst sig ur sitt sam-
manhang och sjunkit tillbaka djupt i årtusendenas dun-
kel. Det har gått oss som Rudebeck, vi ser en hägring
över Åsnen. Där vi står uppe på de väldiga block varav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
