Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var ensam som aldrig förr och starkare än alla.
Men hon var rädd, därför att det var mulet ute,
och skymningen föll så tidigt. Därför vände hon
om till Nils bädd. Och krypande samman som
en hund, satt hon där och avundades sonen, som
kunde sova.
Två timmar senare höll länsmannens vagn
på Möllinge gård. De, som följde honom, funno
Nils ännu sovande och Inga Persdotter hopknipen
vid hans sida. Vid männens ankomst väckte Inga
Persdotter Nils, och på länsmannens ord häktades
icke blott Nils, som hade bekänt, utan även hans
moder.
»Vem anklagar mig?» sporde Inga Persdotter.
Då såg Ola Persson lugnt på henne och
svärade:
»Jag.»
Slamrande for vagnen med fångarna ut genom
inkörsporten.
Ola Persson gick ut och hämtade sin hustru.
De båda gamla stannade på Möllinge över natten.
De tyckte båda, att Elin skulle ej ligga ensam i
mördarnästet, om hon än var död.
Men redan samma kväll gick ryktet ut över
trakten, att Nils Tufvesson och hans moder blivit
häktade. Ryktet gick runt i stugorna, och
människonia började andas lättare, därför att nu
rättvisan kom. Men den, som berättade detta, tillade
också: »Nils har bekänt och tagit hela skulden
på sig.»
Då skakade människorna sina huvuden och
undrade, hur sådant var möjligt. Detta gick dock
över allt förstånd och över alla gränser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
