Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I det djupa, i det höga
Råder en osynlig hand,
Och ett aldrig slutet öga
Vakar över minsta grand.
Intet valv dig innestänger
Dit den handen icke når;
Ingen natt omkring dig står,
Dit det ögat icke tränger.
Vart du flyr, och var du är,
Före dig är Herran där.
Dig han möter allestädes:
Blir du ej av häpnad stum?
ljummet, som av dig beträdes,
Är det ej ett heligt rum?
Ingen är dig mera nära,
Än den Gud, som skrev sin lag,
Skrev sitt heliga behag
I ditt hjärta och sin lära,
Och som själv dig döma skall:
Syndare, i stoftet fall!
Slå dig för ditt bröst och bäva:
Du är röjd av Hämnarns blick;
Du det vittnet ej skall jäva,
Som dig följde var du gick.
Kan ock här din gärning döljas,
Brottsling, för en gäckad värld;
Kan ock, skrymtare, din flärd
Här i dygdens mantel höljas:
Inför Gud är mörkret klart,
Och det dolda uppenbart.
Under det att Ola Persson läste dessa ord,
vilka han kände så väl, höjde sig småningom
hans stämma. Den sista strofen läste han utan
alt se i boken och med ögonen direkt vända emot
Nils.
Nils stod och hörde på allt detta och visste,
all dessa ord voro talade till honom. Det var
Gud, som talade dessa ord. Det var Gud själv,
som straffade honom och röjde hans skuld inför
alla. Nu var han vid målet, nu blev allt
uppenbart, som skrivet stod, nu brast allting inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
