Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
växte inom henne och stundom blev så stark, att
hon tyckte sig icke längre kunna bära sitt eget liv.
En gång, när Inga Persdotter på detta sätt
hade begivit sig hemifrån, utan att giva skäl och
utan att tala om, att hon gick, hände det, att
Elins broder Håkan Olasson oförberett kom för att
göra system ett besök. Han var den ende av
syskonen, som ännu var ogift, och han kom i
sällskap med en mejerska från trakten, med vilken
han ämnade gifta sig. Elin hade alltid hållit mest
av denne broder, emedan han var den yngste,
och han å sin sida hade kommit, emedan han ville
visa system sin trolovade, innan hon skulle få
höra, vad som var i görningen, genom andra.
Först när Elin fick se brodern, blev hon så
glad, som om intet ont längre kunnat nå henne.
Hon kände sig icke längre ensam eller övergiven.
Hennes bror hade besökt henne, och när hon fick
någon att tala med, skulle säkert allt bliva bättre.
Elin skyndade att göra i ordning en måltid, en
god och riklig måltid, sådan som huset kunde
bjuda. Nils kom också hem, och emedan modem
var borta, och Nils förstod, att han måste visa sig
vänlig mot hustrun inför hennes släktingar, talade
han vänligt vid Elin och välkomnade svågern på
det bästa. Detta gjorde Elin så lycklig, att hon
icke tyckte sig hava känt något liknande i hela
sitt liv. Hela hennes människa lyste upp, och
hon vågade bli pratsam. Hon gick mellan spisen
och matbordet som en ung, lycklig husmoder och
hustru, och när hon hörde brodern berätta om
hemmet, tyckte hon, att alla hennes kära kommo
henne närmare och alltid skulle förbliva så.
När måltiden var slutad, och de fyra sutto
tysta, som man gärna gör den första stunden,
sedan hungern blivit stillad, då tyckte Elin också,
att av allt vad som var, och som hon så länge
grubblat över, kunde hon dock intet berätta. Vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
