- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
48

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mun, och hon fångade hans blick med sin och
tvang honom att lyssna.

»Hon är vackcr, kvinnan, som du valt dig»,
sade hon, »och hon kommer att dåra dig.»

Nils stammade och ville draga undan sin arm.

Men modern höll honom fast, och hela hennes
gestalt skälvde, fastän hennes stämma ljöd säker.

»Har du rört henne?» sade hon rätt. »Svara
mig, har du rört henne?»

Nils försökte vika undan för moderns blick
och han kände, som om något inom honom
domnade och dog. Men inför den blick, som så länge
tvungit honom ned under sig, kunde han ej längre
hålla sig själv upprätt. Allt vad han hoppats
och tänkt ramlade plötsligt under hans fötter,
och skammen, som han hoppats undgå, var åter
över honom. Nils förstod, att allting måste
förbliva, som det var, och han såg, att för honom
ingen räddning fanns. Han gav upp hela sitt liv,
när han svarade nej, och i samma ögonblick
tyckte han, att han aldrig velat något annat.

Inga Persdotter såg, att han talade sanning,
och hon släppte hans arm.

»Svär mig», sade hon, »att så länge jag lever,
skall du ej komma henne närmare, än du gjort.»

Nils stönade av fruktan och smärta, och hans
panna blev våt av svett. Så oförberett kom detta
över honom, så meningslöst häftigt, att han tyckte
sig som väckt ur sin sömn, när elden satt i
väggarna. Han vred sig för att komma loss.

Men Inga Persdotter fortfor:

»Svär mig det vid den levande Guden och
vid din syndiga själ. Ty så visst jag lever —
eljest går det varken dig eller mig väl.»

På ett ord av Nils sänkte hon rösten för att
ej höras in i kammaren, och hon hämtade andan,
som om hon sökte efter ord, nog starka för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:26:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tufvesson/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free