Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då steg inom henne en flod av ångest, så
stark, att hon tyckte den ville dränka henne.
Så satt hon, utan att veta, varför hon blygdes,
och varför en sådan vånda plågade henne, ända
till dess att Nils pekade framåt med piskan och
sade: »Nu är vi hemma.» Dä säg Elin pä Nils
och märkte, att hans ansikte äter fått färg och
blivit lugnare, och hon var honom tacksam,
därför att han log mot henne, när han sade detta.
Den långa färden och allt vad hon därunder
tänkt och känt var med ens borta som en dröm,
vilken flugit förbi. Här låg gården, och bakom
sträckte sig slätten vid med avmejade åkertegar.
Nu rasslade vagnen in över stenarna i
inkörsporten, ljudet blev dovt under det trånga valvet,
och en av hästarna gnäggade mot stallet. Elin
såg brunnen, fläderbusken och solen, som föll över
gårdsplanen, hon hörde en röst, som önskade
henne välkommen, och kände, att någon tog henne
i hand. Men Inga Persdotter såg hon icke, förrän
hon satt i den fina soffan inne i kammaren och
fått överplaggen av sig.
Sedan det blev bekant, att Elin Olasdotter
skulle gifta sig med Nils Tufvesson i Möllinge,
hade många talat med Elin om den blivande
svärmnodern och hennes rykte. Mer än en hade också
varnat henne därför och sagt henne, att så länge
en sådan svärmoder styrde i hennes mans hus,
skulle hon icke få många glada dagar. Nu satt
Elin och såg framför sig denna kvinna, vilken hon
lärt sig frukta, redan innan hon sett henne för
sina ögon. Hemskare och hemskare blev det
henne till mods, och hon tyckte sig höra en röst
inom sig viska:
»Gå, gå genast, innan det blir för sent.»
Men fast hon hörde detta, satt Elin som
fastnaglad vid stolen och kunde icke tala. En isande
fruktan hade förlamat hennes lemmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
