- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
17

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla gården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

menade allvar. Ty så underligt var Inga Persdotter
skapad, att andras fasa väckte hennes glädje.
Ja, hon erfor ej, blott ett slags lyckokänsla
där-vid, hon kände sig även stolt, emedan hon
därigenom trodde sig vara förmer än andra. Hur
hon blivit sådan? Hur detta kan vara möjligt?
Vet en människa överhuvud, hur hon blivit till?
Kan hon någonsin säga, hur hon blivit den hon
är? Få veta, vilka de äro. Men Inga Persdotter
hörde till dessa få. Och just att hon kunde veta
det, utan skrämsel och utan samvetsagg, däri låg
hennes styrka och hennes ensamma timmars
outsägliga maktkänsla och fröjd.

Aldrig hade hon heller känt sig som mor,
aldrig hade hon böjt sig under ansvar och plikt.
I instängd och trotsig ensamhetskänsla hade hon
sett ut över människonia, för vilka hon kände
sig främmande, och när hon lockade Nils till
synd, undrade hon aldrig över, hur hon kunde
önska sådant, fann heller ej, vad som skett,
onaturligt. Tvärtom höjde det hennes gömda
lycka, som intet människoöga skulle se, att hon
visste sig hava utfört i handling, vad andra
människor knappast våga nämna vid namn. Hon
kunde gå ensam för sig själv och säga det högt:
»Det har jag gjort. Det har jag vågat. Det
finns ingen mer än jag, som kunnat göra sådant.
Sagorna tala därom, men sagorna ljuga, som
Bibeln gör. Ingen tror dem, och ingen lever
därefter.»

Och när mannen var död, och hon ej längre
hade någon herre över sig, för vilken hon måste
hyckla och gömma sig, kände hon sig trygg i
sitt brott. Ty ingen kunde dock misstänka sådant
mellan moder och son. Därtill voro människor
alltför veka och svaga, deras blod för trögt och
deras tankar för skumma. Nils var i hennes hand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:26:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tufvesson/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free