Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
legalitèr vendere, dare juramentum secundum leges o. s. v.,
men dessa behöfva ej nödvändigt hänvisa på någon
befintlig lagcodex, utan endast afse den gängse lagseden, om
hvilken man ägde kännedom genom lagmannens »saga».
Första spåren till skrifven lag finna vi under 1200-talets
förra hälft i Vestergötland. Dess lagman var åren 1215—
1227 [1] Eskil, en sannolikt äldre broder till Birger jarl d. y.
Lagmanslängden, hvilken högeligen prisar honom för hans
lärdom och manliga dyrd, förtäljer särskildt om honom, att
»han noggrant sporde och letade efter Lums och andras
lagar till landets nytta och gagn för framtiden, och sedan
han funnit landets lagar, öfvertänkte han dem med mycken
klokhet och omsorg». Från honom torde den ännu
bevarade lagaffattning, som man vanligen kallar »den äldre
vestgötalagen», till sin allra väsentligaste del härstamma. Denne
Eskil har äfven bevitnat ett skiljedomsbref rörande en
gränstvist i Kåkind, utfärdadt af Konung Erik Eriksson,
och i detta åberopas »lex terræ» [2]. — För öfrigt visa sig
endast högst osäkra spår till någon lagaffattning i andra
lagsagor före senare hälften af det trettonde århundradet.
Att lagarnes ursprung härrör från folket själft, torde
man med obestridlig visshet kunna antaga, liksom att deras
fortgående utveckling likaledes under en lång tid endast
berodde på folkets egen lagstiftningsrätt. Likvisst
framträda tämligen tidigt från olika håll sidoinflytanden, hvilka
ägde större eller mindre förmåga att göra sig gällande.
Lagmännen tyckas någon gång tillskansat sig en obehörig
makt att bestämma öfver innehållet i de lagar, som de
hade till ämbete att offentligen föredraga. Vestgötarnes
lagmanslängd förtäljer om en, att »han kastade många
orätter, krokar och illbragder» i deras lag, men prisar andra,
emedan de »talde rätt lag». Vidare skulle den gamla
lagskipningen, som var nära förenad med den hedna kulten,
ombildas på kristen gtund, och härutinnan hade presterna
otvifvelaktigt ett ganska sträfsamt arbete, hvilket dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
