Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
V.
Lagstiftningen och lagarne.
Sägner om gamla lagsamlingar. Skriftliga uppteckningar före 1260.
Lagstiftningen. Landslagar i Vestergötland (2), Värmland, Östergötland,
Tihärad, Närike, Södermanland (2), Uppland, Vestmanland, Dalarne och
Helsingland. — Stadslagar. Bjärkerätter; Söderköpingsrätten. — Magnus
Erikssons allmänna lagar. Frågan om deras antagaåde. — Gotlands lagar. —
Bergslagsstadgame.
Landet, sedan lagsagan, ägde sina egendomliga
rättssedvänjor, som i större eller mindre grad skilde sig från
andra lands. Kännedomen om dessa, sådana de sedan
uråldriga tider utbildat sig, gick i arf bland folket, som nog
i sin helhet ägde denna kunskap, då »domen» ursprungligen
just var ett uttalande af den på tinget samlade menighetens
åsigt eller beslut i ett visst mål och detta uttalande
grundade sig på kännedomen om de inom rättsområdet gällande
sedvänjorna (lagar, leges) [1]. I mon af rättens utbildning
blef det emellertid svårt för hvarje samhällsmedlem att
känna densamma i alla dess enskildheter. Behof uppstod
af lagkunniga män, hvilka i tvistiga fall kunde rådfrågas,
och desse behöfde åter för sin del en ordnad öfversigt af
lagbuden. Så uppkommo lagmän och lagsamlingar.
De äldsta sägnerna om lagmän och lagsamlingar möta
oss i Svearnes och Götarnes båda stamland. Vestgötarnes
lagmanslängd börjar med den hedne Lum, hvilken »sigs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
