Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom dem [1]. I dessa utvecklade sig en särskild
lagskipning och förvaltning, skild från den kringliggande
landsbygdens. »Städerna begynte småningom bryta sig fram ur
de territoriala rättsområdena för att snart jämte dessa stå
själfständiga inför den högsta makten» [2]. Kring medlet
af 1200-talet visa sig de första tydliga spåren till en dylik
själfständighetsförklaring, då flera samhällen framträda
under namnet civitates eller villæ [3]. Genom de privilegier,
som före och under Folkungarnes tid lemnades de
nordtyska städerna, gafs äfven en viss impuls åt utvecklingen
af de svenska. Dessa framträda före 1200-talets slut med
särskilda privilegier, särskilda skatter, egen styrelse,
stadssigill o. s. v. [4].
Före kon. Albrekts tid finna vi följande städer i
Sverige: [5].
Vestergötland hade de tre urgamla städerna Lödhus,
Skara (af Sturlasson kallad kaupstaðr at Skörum, 1287
civitas, 1301 byinsigle) och Faluköpung (Falu oppidum hos
Saxo; 1320 kallad villa).
Östergötland hade Linköpung (1241 civitas, 1300
sigillum civitatis), Suderköpung (1253 civis, 1279 villa, 1287
sigillum civitatis), Skäninge (1301 sigillum civitatis) och
Norköpung (1283 omtalas piscatio in Norköpunge, 1363 sigill).
Under förra hälften af 1300-talet var en stad på väg att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
