Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Neutra på -ande, -ende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in bernende, in vordinghende land unde dorpe ok in kivende
unde dotslande ofred uti brännande, uti brandskattande af land
och byar o. s. v. (Lüb. Chr. I 26).
Slutligen hafva vi att meddela exempel på de så ytterst
vanliga dativformerna efter propositionen to till. Äfven dessa
kunna stundom vara afgjorda substantiv, försedda med attribut,
t. ex. to den hilligen zwerende till det heliga svärjandet, d.
v. s. med afläggande af helig ed (Styffe N:o 82); eller
koordinerade med andra substantiv, t. ex. gode to love unde der
krystenheit to sterkende till Guds lof och kristenhetens
förstärkande (Lüb. Chr. I 57), gheven sik to idelicheit unde to
ledichghande hängåfvo sig till fåfänga och sysslolöshet (egentl.
ledig-gående; d:o 65). Men ojämförligt vanligare äro de såsom
verbala infinitiver eller gerundier, motsvarande de nyhögtyska
infinitivenia med zu. Många exempel härpå finnas i de ofvan
nämnda berättelserna i Pfeiffers Germania IX, t. ex. på sid.
262: to hebbende att hafva; to wetende att veta, to holdende
att hålla, to trostende att trösta, to sokende att söka.
I dessa berättelser förekomma endast dylika med dentalt
efterslag försedda former. Men i andra skrifter, äfven från
senare medellågtyskan, träffas ej sällan, ehuru vida mindre
vanlig, en annan form af infinitiven, som påtagligen är den
äldre formen, hvarur den andra uppstått genom en i lågtyskan
vanlig böjelse att foga ett d eller t till ett slutande -ne eller
-n. Sålunda träffas ofta hos samme författare på olika ställen
former på -ene och på -ende utan annan åtskillnad än den
som stundom betingas af välljudets kraf[1]; t ex.: I Lüb.
Chr.: to hebbende och to hebbene (t. ex. I 112); to helpende
och -ene (flerestädes); to wesende (I 318) och to wesene (I
272); to brekende (I 352) och to brekene (I 212); to
bewisende (I 408) och to bewisene (I 407); to orloghende weder
des rikes viande (I 230) och to orloghene weder den biscop (I
259); de zee to vredende (I 251) och de zee to bevredene
(I 250) o. s. v. I Styffes Bidrag träffas: stede unde väst to
holdende i många bref (t. ex. I N:o 63), men stede unde vast
to holdene i ett par nära samtidiga (I N:o 30, 55); wy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
