Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - MARIA WIIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Aubert frågade mig, vems porträtt det var jag liade på
salonen, han förutsatte att det måtte vara mycket likt ’det syntes
liani så gott om det’. Han hade sett Wiik i en norsk avis och varit
övertygad om att det ej kunde vara ett finskt namn och givit
sig mycken möda, innan han fått reda på att det skulle vara Wiik,
ty som han nu även kommer att kritisera de nordiska
konstnärerna på salonen, håller han på att skriva namnen rätt.» —
Den IS.
»Jag känner mig ganska olycklig för närvarande, är ägare av
tva stora dyra ramar och två daliga tavlor, som jag ej vet var jag
skall göra av med. Det är första och sista gången jag skall följa
råd, då de äro emot min egen åsikt, såsom nu att måla stora tavlor.
Att måla en stor duk med litet på är alls icke bevis på mod men
på ren dumhet; att sända till Köpenhamn är nu försent och vore
det även tid, kunde jag ej sända den sådan den är.»
IV.
För den unga konstnärsgenerationen i Frankrike liksom
också för de talrika unga konstnärer, som från andra länder
i slutet av lS70-talet och under hela det följande årtiondet
strömmade till Paris för att se konst och lära sig dess
uttrycksmedel, stod den geniale målaren Jules Bastien-Lepage som
föredöme och som den mästare, vilken de främst emottogo
impulser och lärdomar av. Tyvärr dog lian redan 1885 vid en
ålder av endast trettiosex år. Men han hade i alla fall hunnit
utöva ett avgörande inflytande på sin samtids konst. Både i
fråga om naturuppfattning ocli utförande var han en omutlig
verklighetsskildrare och förde konsekvent målarkonsten ut till
naturalism och fr i luftsmålning. Han var son
till ett enkelt bondfolk i Lorraine, tillbragte själv hälften av året
på landet och målade där under omutlig strävan efter
natur-sanning sina friluftsbilder med motiv ur folkets liv.
Om det franska måleriet mellan de båda
världsutställningarna 1878 och 1889 skriver Georg Nordensvan1):
‘) Georg Nordensvan: Svensk konst ocli svenska konstnärer i I9:de
Århundradet, II, s. 264.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
