Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 302. Sändebudet i Berlin till UD 7 juni 1940 - 303. Richert till Söderblom 7 juni 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
302. Sändebudet i Berlin till UD 7 juni 1940.
Telegram.
Militärattachén inhämtat strider pågå vid punkt 698 nära svenska
gränsen. Underrätta försvarsstaben.
303. Eichert till Söderblom 7 juni 1940.
Handbrev, ink. till UD 9/6.
Berlin den 7 juni 1940.
Chefen för utlandspressavdelningen i propagandaministeriet
ministe-rialrådet Bömer har i dag till Damgren uttalat sig om Narvikproblemet.
Herr Bömer framhöll, att man på tysk sida, sedan man fått veta, att
engelsmännen vore villiga till en överenskommelse om utrymning av
Narvikområdet, ej hade något egentligt intresse av en sådan uppgörelse.
Man utginge från att engelsmännen nu vore redo att giva upp spelet i
Nordnorge. Damgren fick snarast intrycket, att denna uppfattning ej
blott var en slutsats av engelsmännens till oss deklarerade villighet till
överenskommelse utan även byggde på direkta informationer tydande på
engelsk avsikt att under alla förhållanden draga tillbaka trupperna från
Norge.
Man hade i Tyskland, framhöll herr Bömer vidare, förståelse för
Sveriges inställning till Norge och för Sveriges avböjande svar på det tyska
önskemålet om transitering av krigsmateriel till Narvikområdet. På
Damgrens direkta fråga, huru man på högsta ort såge på detta spörsmål,
genmälde herr Bömer, att han trodde sig vara väl informerad därom. Han
hade helt nyligen träffat sin närmaste chef, rikspress chefen
statssekreteraren Dietrich, som tillhörde FÜhrems närmaste omgivning i
högkvarteret. Herr Bömer sade sig veta, att den motivering för den svenska
ståndpunkten, som här framförts* till Aus<wärtiges Amt, imponerat på
vederbörande. För en »Ehrenstandpunkt» hyste man aktning. Naturligtvis
hade vi, tillade herr Bömer, emellertid hellre sett, att Sverige
efterkommit vår önskan.
Herr Bömer uttalade sig överhuvud i erkännande ordalag om Sveriges
politik såväl i den finska som i den norska frågan och gav ej intryck
av att hysa någon oro för den fortsatta utvecklingen av de svensk-tyska
förbindelserna.
Herr Bömers ljusa syn på läget bygger uppenbarligen på följande tre
antaganden, nämligen att engelsmännen komma att draga sina trupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
