Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 48. Richert till H. Beck-Friis 18 april 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
lagt cirka 5 000 man, varav cirka 2 000 sjömän från de nu sänkta sju
jagarna. Dessa trupper beräknades kunna hålla sig ännu cirka 3—hé
veckor, varefter desamma torde komma att på grund av brist på
ammunition långsamt trängas över svenska gränsen. De allierade hava för när
varande landstigit i Harstad och Tromsö. De bayerska alpjägarna och
sjöfolket komma säkerligen att tillfoga fienderna svåra förluster, innan
de uppgiva Nordnorge. Den stora järnvägsbron på norska sidan av
gränsen har ännu icke sprängts, såsom uppgivits, utan endast lättare skadats.
Tyskarna avse att spränga bron bakom sig.
De tyska jagarna i Narvik ha sänkts, i stor utsträckning av egen
besättning, sedan de skjutit slut på ammunitionen.
2. Samtliga järnvägslinjer till Sverige äro i tysk hand.
Sjöförbindelserna med Oslo kunna utan allt för stora svårigheter upprätthållas och
komma att inom kort bliva ytterligare säkrade. G. B. nämnde, att för
varje transportfartyg, som sänktes, cirka 20 nå sitt mål.
För närvarande pågår överförandet av starka stridsvagnsförband samt
tungt artilleri. Utvecklingen i Norge torde inom kort stabiliseras därhän,
att en front etableras ungefär i höjd med Trondheim. Söder om denna linje
komma tyskarna förvisso att inom kort ha fullt säkrat sina militära
positioner. Norr om linjen utvecklas sannolikt först ett no mans land och
längre norrut ett av de allierade besatt område. Härifrån torde
förslagsvis efter cirka 4—6 veckor det allierade trycket mot malmfälten börja.
Sannolikt föregås den allierade aktionen av en ultimativ framställning
till Sverige att avbryta malmskeppningen till Tyskland över Luleå. Ett
avböjande svenskt svar torde komma att betraktas såsom en ovänlig
handling och utlösa en militär aktion, G. B. sade sig vara övertygad om att
den krets kring generalfältmarskalken, vilken han själv tillhörde, hade
rätt i sin övertygelse, att Sverige med all kraft avsåge att med
vapenmakt förhindra dylika engelska försök att stoppa malmskeppningen. Han
framkastade dock plötsligt frågan: Komma Ni verkligen att slåss för
fullt, även mot engelsmännen? Marinattachén gav mycket tydligt
tillkänna sin uppfattning, att Sveriges folk kommer att försvara sina
gränser mot vem det vara må, vare sig den ena eller andra stormakten
uppträdde ensam eller i samspel med någon annan. Den svenska opinionen
vore nu enligt m. a:s tro så hårdnad och försvarsviljan så stark, att ett
svenskt försvar av landets frihet och oberoende komme att taga sig
former och uttryck, vilka världen måhända icke är fullt på det klara med.
G. B. inflikade här, att han som soldat och man av ära högtidligen
kunde garantera, att planer icke varit eller vore å bane att från tyskt
håll angripa Sverige. Det vore ju vanvettigt, yttrade han, att utföra ett
sådant angrepp, som måste resultera i, att Tyskland förlorade den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
