Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 46. Richert till H. Beck-Friis 18 april 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Dessa upplysningar jämte meddelandena från Hamilton1 och uppgifter,
som från andra håll lämnats om sammandragningar av trupper och
fartyg i olika östers jöhamnar, föranleda mig till den konklusionen, att man
har all anledning ytterligare skärpa vaksamheten och på allt sätt forcera
beredskapen. Trots alla försäkringar, som givits här under de senaste
dagarna av Göring, torde situationen nu vara sådan, att ett läge när som
helst kan uppkomma, som kan föranleda Hitler till en plötslig aktion mot
Sverige. Med det bristande sinne för ekonomiska faktorer, som bl. a.
utmärker honom, skulle han säkerligen i ett sådant läge, där hans Ehrgeiz
eller prestige är i fråga, kunna helt bortse från den eljest fundamentala
omständigheten, att ett krig mot Sverige skulle medföra totalt stopp
under lång tid för järnmalmstillförseln. Det är dock i sista hand Hitler som
bestämmer, och han bryr sig i de avgörande ögonblicken ej mycket om
vad de andra säga. Om emellertid beredskapen i Sverige är sådan, att han
måste ha klart för sig att ett blixtföretag ej har utsikt att lyckas eller
i varje fall att det kommer att stöta på det kraftigaste motstånd, så är
detta kanske i själva verket det enda moment, som i det avgörande
ögonblicket skulle kunna hålla honom tillbaka.
Viktigt är emellertid, att det som sker sker tyst. Det kommer säkert till
tyska vederbörandes kännedom, vilket bara är bra, men det får ej komma
i världsbladen.
Bilaga 1.
P. M.
Från den senast åberopade, synnerligen initierade källan har på
tidigare anlitad väg erfarits följande.
1) Tyska vederbörande äro mycket förstämda över utvecklingen i
Narvik såväl som över den skadegörelse norrmännen anställt på
järnvägslinjen Narvik—Kiruna (brosprängningen). Man hade bestämt räknat med
att norrmännen lika litet som danskarna skulle göra något motstånd mot
den tyska aktionen, och att man efter dennas genomförande skulle kunna
över Narvik erhålla icke endast den malmkvantitet, som förutsetts i det
svensk-tyska krigshandelsavtalet, utan även de för de allierade och de
neutrala länderna avsedda kvantiteterna. I det inträdda läget och
särskilt inför det norska »sabotaget» hade man blivit synnerligen orolig
för att på den svenska sidan skulle kunna hända något, som äventyrade
tillförseln även över Luleå. Beskickningens sagesman hade ett tydligt
intryck av att man avsåge att försöka skaffa sig närmare underrättelser
om huruvida sprängningsåtgärder förberetts på den svenska sidan.
1 Dok. 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
