Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Trälens ställning till egaren och till samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRÄLDOMENS SISTA SKEDE I SVERIGE 19
några uttryckliga stadganden derom ej torde finnas, att egaren
kunde efter godtycke när som hälst återkalla sålunda upplåten
egendom.
Hvad derefter beträffar den rätt, som egaren på grund af
sin eganderätt till trälen hade till dennes afkomma, så är därom
följande att märka. Hvad först angår det fall, då den ene af
föräldrarne var friboren, men den andre träl, behöfver endast
hänvisas till hvad förut är anfördt, nämligen att i detta fall alltid
barnet var fritt. Frågan gäller således här endast det fall, då båda
föräldrarne voro trälar. Tillhörde i detta fall båda föräldrarne
samma egare, tillhörde naturligtvis deras afkomma denne.
Deremot är det svårare att afgöra, huruvida, i det fall, att
föräldrarne tillhörde olika egare, barnet tillhörde fadrens eller modrens
egare eller eganderätten tillkom dem gemensamt och, i detta
sistnämnda fall, huru eganderätten skulle tänkas delad[1]. Härvid
torde det ej vara något tvifvel derom, att i det fall, att
förbindelsen ingåtts utan egarens vetskap och vilja, afkomman
tillhörde modrens egare[2]. Deremot hafva olika meningar
framställts om förhållandet i det fall, att förbindelsen ingåtts med
bifall af egarne å båda sidor. Calonius anför (s. 225 ff.), sedan
han visat att mycket olika grundsatser i detta afseende rådde hos de
sydgermanska folken, och sedan han anmärkt, att hos oss
Svealagarne icke innehålla några stadganden rörande denna fråga, att
Stjernhjelm, hvad beträffar Götalagarne, uttalar den åsigten,
att den äldre grundsatsen, hvilken framträder i Vg. I. Gb. 4. 3[3],
varit den, att barnen tillhöra modrens egare, men att en ny
—————————
takær þæn han atte tva lyti af bo — — — Nu dör fostra taki þæ uan a til
hænna omynd hænna ok þriþiung af bo.» — För öfrigt måste samma grundsats
utan tvifvel antagas hafva gällt äfven i det fall, att trälen frigafs eller
friköptes. Jfr Calonius s. 212.
1 Jfr. Calonius s. 224.
2 Calonius anför (nyss anf. st.) till stöd härför stadgandet i slutet af
Ög. Gb. 29. 2: »Nu gangær fostre manzs æfte fostru: þa a egh kæfsir i barnum».
Samma uppfattning har också Schlyter, då han (Gl. t. Ög. v. Kæfsir, hvilket
han öfversätter: »den som lefver tillsammans med frilla: concubinus») till
förklaring af nu ifrågavarande ställe tillägger: »d. ä. då träl utom äktenskap aflat
barn med trälinna, har han och hans egare ingen del i barnen, utan de tillhöra
modrens egare ensamt».
3 »Vill þræll fa huskono giui tva öræ til þem ær hana a. [a] ækki kiæpsir
i barnum.), hvilket ställe af Schlyter (Gl. t. Vg. v. Kæfsir), förklaras så:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
