Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna förtäljde omständligt alla de
förtretligheter, som fadren haft att utstå ända sedan
konungabesöket året förut, samt den gamles beslut
att hos konungen söka utverka tillåtelse att
åtminstone få bära uniformen, på det att han för
framtiden skulle vara befriad från alla smädelser
och hånfulla anmärkningar, och då hon slutat,
sade hon:
»Du, käre Erik, kan väl säga om kungen är
hemma nu?»
Eriks förut glada ansigte mörknade för några
ögonblick.
»Nej,» sade han, »men det är lätt att få reda
på. Bäst vore det om han flyttat ut till
Ulriksdal, der han plägar bo om somrarne. Då kunde
du passa på i parken och tala med honom.»
Efter åtskilliga meningsutbyten angående den
kinkiga sak, som Anna åtagit sig att uträtta åt
fadren, lofvade Erik att dagen derpå höra efter
om kungen var i staden eller på det nämda
lustslottet.
Kung Karl hade redan flyttat ut till sitt
älsklingsställe, det förtjusande Ulriksdal, en äkta perla
bland hufvudstadens sköna omgifningar. Han
var dock krasslig för tillfället, så att ingen kunde
få träffa honom på några dagar.
Söndagen efter Annas ankomst till
Stockholm var mild och vacker. Redan tidigt på
morgonen hade de unga vandrat ut, ty Erik ville
att hans käresta så fort som möjligt skulle få se
allt det vackra, som Sveriges hufvudstad har att
erbjuda. Promenaderna utsträcktes ganska långt,
och särdeles förtjust var den unga flickan öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
