Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anmärka mot hans uppträdande i den uniform, som
han ej hade rättighet att bära.
Detta förtröt naturligtvis fanjunkaren, och
under hemvägen funderade han på ett sätt att göra
pratet om intet.
Då torrhostan ändtligen lemnat honom så
stort rådrum, att han kunde få ett ord öfver
läpparne, framstönade han denna mening:
»Anna, du måste tala med kungen.»
»Jag?» sporde dottren förvånad; »hur ska’ det
gå till?»
»Du ska’ resa till Stockholm. Jag kan inte
längre lida dessa otidigheter, som jag dagligen
får höra. Kung Karl är en ärans man och du
skall bedja honom att skänka mig — — — en
så’n förbannad torrhosta — — — jag — — —
vånne — — — att — — hi-i — — hi-i — —.»
Gubben var förargad och det i grund och
botten, och det var detta som gjorde att han icke
kunde fortsätta. Han fördes i säng och en god
sömn gjorde att han på morgonen derefter var
något lugnare till sinnes. Men idén om Annas
stockholmsresa var dock så pass rotad hos
honom, att han ej kunde bli fri från den. Anna
tyckte ej heller illa derom, ty hon visste att hon
då skulle få träffa Erik.
En vårdag var Peter Hane ensam; dottren
hade rest, men hvart, det fick ingen veta.
Ändamålet med resan visste blott han och hon.
Afresan skedde med en af de första ångbåtarne på
våren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
