Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppträdande bland folket, då var det han som med storm
eröfrat allas hjertan, och innan kyrkplatsen blef
fri från folk, hade alla kommit öfverens om att
»en likare kung inte stod att finna.»
Sedan fanjunkaren aftackat skarpskyttarne,
som voro icke så litet stolta öfver att »kungen
pråtat med dem», vandrade han och Anna sakta
åter till hemmet. Den unga flickan var tyst och
sluten. Inom hennes bröst rörde sig så många
olikartade känslor. Ibland var hon sorgsen, ibland
så glad, att hon skulle velat omfamna hela
verlden, men hon visste ej hvarför.
»Nå, min flicka», sporde fanjunkaren
omsider, »hvad tyckte du om kungen?»
»Han ser så god ut, far, att han bestämdt
inte vill göra dig illa.»
Fanjunkaren spratt till och for med ena
handen öfver mustacherna:
»Hörde du då hvad han sa’?» frågade han
förlägen.
»Ja, det var många som hörde det.»
Peter Hane suckade. Förut hade han icke
det ringaste bekymrat sig om hvad folket
pratade, men nu, sedan han talat med kungen, stack
det honom som nålar att han skulle gjort sig
ovärdig att tjena honom. Ångern, som ibland
också brukar komma bra sent, marterade honom
nu svårligen. Han skulle i dessa ögonblick
velat gifva bra mycket om han kunnat få tillbaka
sin plats i regementet.
Under dylika djupa funderingar hade far och
dotter kommit hem. Den förre satte sig genast
i ena soffhörnet sedan han under ett djupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
