Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Årstiderna. (Naturskildring) - C. Hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång fördjupad uti den täta skuggan, ser man ingenting
mer. Tömmarna ntlöpa som bleka strimmor i natten;
osynliga hästar draga en lika osynlig vagn. Man anar
af den hastiga rörelsen en sluttning utför: är det en låg
bergshympel, eller är det en krokig, svindlande backe?
Ingen vet. Man är öfverlämnad åt djurens instinkt, och
den misstager sig sällan, om ej i en tvär vändning af
vägen eller i en trång inkörsport. Med denna känsla af
ett hjälplöst beroende åker man vidare; men när man
åter uppnår slättlandet, ha tunga regnmoln äfven där
borttagit ända till sista spåret af ljusreflexer från luften.
Då ser man på afstånd ett bländande ljussken, som
långsamt flyttar sig. Utan att ana det, åker man långs åsen
vid en stor insjö, och detta ensliga, irrande sken är en
ljusterflamma på sjön. Hon upplifvar den blinda natten,
gifver det toma mörkret ett innehåll, gläder ögat och
uppfriskar hjärtat. Han vet icke, den okände fiskaren
där borta på sjön, att han för den ville vandraren är en
tröstande vän.
Åter synes ett klart eldsken, och nu mycket
närmare. Vid vägen ligger ett enstaka torp. Genom dess
låga fönster sprider sig skimret af en flammande brasa
ut i den ödsliga kvällen. Den resande åker långsamt
förbi: han kan vid skenet från härden urskilja en kvinna,
som tillreder aftonmåltiden, en man, som klyfver pärtor,
två lekande barn, som gjort ett halsband af spånor åt
hunden. Vid dagsljus skulle han icke fäst någon
uppmärksamhet vid en så alldaglig syn. Men mörkret,
ensligheten, ödemarken rundtomkring honom förläna det
fattiga torpet ett tjusande behag. Där är dock en
människoboning, där är ett hem; en förtrogen krets,
älskande hjärtan, stilla förnöjsamhet. Ingen rikedomens
lyx, ingen lysande praktvåning har någonsin förmått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
