- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
247

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Brita Skrifvars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

umgicks med ingen, talade föga, läste mycket och var
en sjuklig, besynnerlig enstöring, som gjorde i
tysthet godt.

Vid den tiden, från mitt tionde år, kom stundom
en sjömansänka vid namn Brita Skrifvars till oss för att
sälja lärfter och mattor. Jag hörde min mor prisa
hennes väfvar, i synnerhet lärfterna, såsom de yppersta
man kunde få, så mjuka, så fina, så jämna, att de
an-sågos för ett mästerstycke af hemslöjd. Hvar tråd var
spunnen och väfd af den fattiga kvinnan; hennes arbete
var eftersökt, men min mor fick det mesta; hela min
utstyrsel af linne är från Britas väfstol. Jag förstod då
icke att betrakta vårt linneskåp med samma tysta
beundran som min mor betraktade det, men jag beundrade
Brita Skrifvars. Aldrig hade jag sett en fattig kvinna
som hon. Hon bar sin enkla, randiga ylleklädning, sin
svarta bomullströja och sin hvitbottniga bomullsduk som
en prinsessa, såg bra ut och kunde tagas för mindre än
trettio år, fastän hon sannolikt var icke så litet däröfver.
Barn fästa sig ofta vid främmandes blick. Jag kunde
icke se dessa kloka, varma,, tänkande ögon utan att
känna på engång fruktan och deltagande: fruktan för
att de tycktes genomskåda mig, deltagande för att dessa
ögon merendels voro så sorgsna. Rätt förtrogen kunde
jag icke blifva med denna väfverska, som så lifiigt
anslog mig. Där var något bestämdt, nästan hårdt kring
hennes läppar, som tycktes säga: kom mig icke för
nära! Och bestämd var hon mer än min mor tyckte
om, ty när en väfbunt mycket beundrades och min
mor ville bjuda en riksdaler utöfver det begärda priset,
vägrade Brita. Sin arbetslön skulle hon hafva, det var
icke värdt att pruta på den, men lika litet mottog hon
något däröfver. Bjöds henne en duk eller ett skålpund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free