- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
130

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Beckbrännaren som alltid kom öfverst. (Folksägen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

livad var skedt? Petter svarade icke, rusade uppför
stegen, fann stöflarna och sprang till staden, utan att se
sig tillbaka. Aldrig i tiden hade han känt en så kall
kåre öfver sin rygg.

Det som skett blef snart uppenbart. Dagen därefter
lade en lastbåt till vid beckbruket; manskapet gick i
land att afhämta sin last. Hvar var nu beckbrännaren,
mäster Hans, som alltid brukade stå med sin tafla vid
magasinet, bokföra hvar tunna och på hvar tunna
för-tjena sin runda daler? Han sågs icke till, kapten Svart
sågs icke till, elden var slocknad under den stora kitteln,
boningsstugan stod öfvergifven, och i den höga granen
vid bergsskrefvan satt en skrattande skata. Det fanns
de som trodde att skatan var Martikaj och att hon nu
fått tillstånd att flyga. Icke behöfver man tro allt hvad
enfaldigt folk tasslar om gamla käringar.

När då elden åter upptändes och det halfstelnade
becket begynte sjuda, flöt någonting öfverst i kitteln, en
svart klump var det, och det var beckbrännaren. Icke
var det nu mycket bevändt med herrekläderna, som han
tagit på sig, när b an ville bränna beckbruket och flytta
till Stockholm. Men Hans var det, och ingen annan.
Båtkarlarne räfsade upp den stackaren, vände sin
tuggbuss och rörde vidare med stången i kitteln, om de till
äfventyrs skulle hitta kaptenen med. Nej, det kan du
lita på, Kalle, han fanns icke där; det var icke svårt
att gissa hvar han fanns. Så kommo borgmästaren och
fiskalen för att taga vård om silfverfjärdingarna, och
hvad menar du att de funno i källaren? Stickor funno
de, stickor och spån, icke så mycket som en
sexstyfver-slant. Det blef ett bebej hvart silfverdalrarna månde
ha tagit vägen! Liksom det icke vore nog att dränka
sig i en kittel med sjudande beck, nej, man skall också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free