- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
85

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tala; huru man borde snörpa eller icke snörpa sin mun
till ett passande smålöje och ändtligen — en hård
nödvändighet — huru man stundom, i brist på kavaljerer,
kunde dansa med stolar.

Drifva underkastade sig till en början detta behagens
maskineri med en berömvärd undergifvenhet. Hon
kråmade och skifvade sig efter bästa förmåga, gick som på
skrufvar, satt som på nålar, vågade knappt äta vid
middagsbordet, för att ej blifva tung på foten till klockan
fem, och öfvade sig hemma att dansa ringdans med
nystfoten. Ja, hon underkastade sig tåligt förödmjukelsen
att, i utbyte mot Froste, dansa med kavaljerpysslingar,
som räckte henne knappt under armarna; hon fördrog
hjältemodigt, att drumlige bokhållare mot alla konstens
regler trampade henne på tårna. Men det halp icke;
naturen tog ut sin rätt. Herr Remahl fann fel och åter
fel mot det cirklade behaget: än ett steg för mycket, än
ett för litet; än den minen för groft uppriktig, än den
attityden för borgerligt fri. Och Drifva skifvade sig ånyo
än konstigare, än apmässigare, men det halp ändå icke.
Hon var ohjälplig, hon var bestämdt icke skapad för
den moderna danskonsten.

När detta fortfarit vidpass två veckor och små
koketter med bättre anlag fått idel beröm, men hon,
långa flickan, idel anmärkningar, begynte Drifva ledsna
vid konsten att behaga. Nästa gång herr Remahl ville
rätta ett snedsteg, hoppade Drifva kråka i masurkan.
Befanns hennes nigning icke tillräckligt djup, satte hon
sig på golfvet. Trampade någon på hennes klädningsfåll,
knep hon den brottslige omildt i örat. Kom en pyssling
och uppbjöd henne till vals, upplyfte hon honom under
armarna och valsade kring salen som med en docka.
Djärfdes någon af bokhållarne hviska henne en dumhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free