- Project Runeberg -  Om frihetstiden. Några anmärkningar /
68

(1867) [MARC] Author: Niklas August Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

de af elfva förtroendemän sedermera uppsatta vilkor, utan
hvilkas ernående rådet ej skulle få sluta fred. Rikets
ständer betydde således i sjelfva verket uti de vigtigaste
frågor ganska litet; det herskande partiets ledare
missbrukade efter behag deras namn. Men skulle partiet pä detta
sätt i blindt förtroende låta sig ledas af sina chefer, måste
alla motsägelser nedtystas, all granskning förbjudas.
Tyvärr hade många bland mössorna drifvits att i en intim
förbindelse med ryska regeringen söka sitt stöd, liksom
det herskande partiet hade sitt hos den franska. Denna
mössornas förbindelse med en i Sverige hatad och
misstrodd regering var den svaga sida, hvilken hattarne alltid
hotade att angripa, oin mössorna motsatte sig deras behag.
Då bevis ej funnos för anklagelserna, hjelpte man sig med
giftiga anspelningar. Utan att låta en anklagad njuta
lagens skydd belade det öfvermodiga flertalet misstänkta
motståndare med godtyckliga straff. Det var ej underligt,
om innan en sådan riksdags slut hvarje motsägelse
tystnat. — Vi hafva antydt partiernas uppkomst och
utveckling intill 1741 års riksdag. Vid denna hade partityranniet
redan uppnått sin höjd och den må tjena som ett exempel
på frihetstidens riksdagar. Man tänke sig de
undertrycktes förbittring öfver majoritetens cyniska sjelfrådighet —
heldst rådslagen voro insvepta i hemligheter och fridlysta
från motsägelser ä).

Men äfven då riksdagen ej var tillstädes, betydde denna
folkviljans inbillade målsman nästan allt. Tanken på dess
majoritet inverkade ständigt på det regerande rådets
ät-gerder, icke sällan förlamande. Vi hafva med exemplet af
den tid, som följde på 1739 års ryssfiendtliga riksdag,
visat, huru den ministère, som då kommit till väldet,
bekymrat sig om intet annat än att uppfylla de frånvarande
ständernas uttalade önskan — och detta, huru än
omständigheterna vexlat. Härmed hade denna ministère för hvarje
dag gjort sannolikheten af ett krig allt större, men dettn

5) Malmström; 1. c. II. Tredje och fjerde kapitlen. Tengberg; 1. c. Häftet I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:56:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tnomfri/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free