Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
erhöll den kungliga namnstämpel, hvarmed de bland rådets
beslut, hvilka konungen vägrade sin underskrift, skulle
bekräftas. Detta var den naturliga consequensen. — Redan konung
Fredrik måste emellertid — liksom sin efterträdare —
bekräfta sin förödmjukande försäkran med att frisäga
under-såtarne från deras trohetsed för den händelsen, att han bröte
sina deri gifna löften eller de vilkor, ständerna framdeles
kunde behaga fastställa. Ja! konungen måste sjelf helt
osminkadt uttala, hvad honom af konungamagten återstod,
och med sin onåd hota hvar och en, som sökte åstadkomma
någon ändring till hans fördel; "emedan — så lyda orden
— jag ingen högre myndighet begärer än på ena sidan
vinna alla redliga och förståndiga mäns hjertan och på
andra sidan sjelf vara deras starkaste försvar emot allt inbrott
uti deras rättmätiga och ädla frihets bibehållande och
stadfästande" *).
Från enväldets ytterlighet hade Sverige kastat sig öfver
till dess motsats. Rådets och ständernas inflytande hade
genom suveränitetens styrelselagar ingalunda varit så
uttryckligen tillintetgjordt, som konungens magt var det genom
souer. Skand. Handl. XXXIV. 419 f. 1762 beslut ridderskapet och adeln,
att ingen ny ätt finge introduceras förr, än antalet nedgått till 800, hvarom
K. M:t utfärdade publication. Modée; Utdr. af Publ. Handl. VII. 5447.
Då konungen vid 1769 års riksdag föreslog 51 nva adelsmän, afböjde adeln
denna tillökning. Skand. Handl. XVI. 411, 414’.
K. F. g 42 förbjuder titlars bortgifvande utan tjenst, utom i vissa fall och
då med råds råde. Förordningen 1723 skärper detta beslut. Modée; l.c. I. 389.
R. F. § 40 föreskrifver om tjensters tillsättning: Erkebiskopar,
biskopar och superintendenter nämnas af konungen med råds råde inom på
vanligt sätt af stiften upprättadt förslag. Paragrafen fick i fråga om andra
höga tjenster sin försåtliga lydelse till följd af ståndens opposition mot
den i 10 g af prins Fredriks försäkran upptagna bestämmelse, att han vid
högre tjensters bortgifvande skulle följa pluraliteten i rådet. Tengberg;
1. c. I. 5. Jfr. Reg. Form. 1719, gg 34, 35. Svea Konnnga Försäkran
1751, g 9. — Tjenstebetänkandet af 1756. Modée; Utdrag af Publ. Handl.
VI. 4097 ff. — Enligt Ärlig Svensk (sidd. 719 ff. 959 f.) granskade
ständernas secreta deputation äfven cabinettsprotocollen. Deras recommendation
för sådana, som ansågos förbigångna, och för andra personer till tjenster,
titlar, adelskap, ordnar kunde konungeu tydligen ej negligera, då ständerna
för hvarje serskildt fall kunde betaga honom all magt genom en serskild
lag. Intressanta exempel på befordringstvister gifva Skand. Handl. XVI.
383; Hist. Handl. Ny Följd. III. 232—269. IV. 192—283 — och
framförallt Malmström; 1. c. I. 242 f.
’) Prins Fredriks Försäkr. 88 22, 23. K. Adolf Fredriks Försäkr. 88 23, 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
