Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela församlingen sig och stod och stirrade, under
det att de tre döda gossarna marscherade uppför
hufvudgången, Tom främst, sedan Joe och sist Huck,
en ruin af hängande trasor, smygande sig fram på
det högsta generad. De hade varit dolda på en
läktare och hört på sin egen likpredikan.
Tant Polly, Mary och Harpers kastade sig öfver
sina återfunne, kväfde dem med kyssar och utgöto
sig i tacksägelser, medan stackars Huck stod
förlägen och illa till mods utan att egentligen veta, hvad
han skulle göra eller hur han skulle gömma sig undan
så många honom icke välkomnande ögon. Han
tvekade ett ögonblick och ämnade till sist smyga
sig bort, då Tom tog fatt i honom och sade:
»Tant Polly, det ä’ inte rättvist. Någon måste
glädja sig öfver att återse Huck också.»
»Di ska’ så med! Jag ä’ glad att återse honom,
stackars moderlösa varelse!» Och de kärleksbetygelser
tant Polly nu slösade på Huck voro det enda, som
möjligen kunde komma honom att känna sig ännu
mer generad än förut.
Slutligen skrek predikanten allt hvad han orkade:
»Lofver Gud, som allt det goda gaf — sjungen,
och af allt edert hjärta!»
Och de gjorde så. Old Hundred brusade fram
med jublande kraft, och medan den skakade
takbjälkarna, stod Tom Sawyer, sjöröfvaren, och såg
sig omkring på den afundsjuka ungdomen och
bekände i sitt hjärta, att detta var det stoltaste
ögonblicket i hans lif.
När den »lurade» församlingen troppade ut,
förklarade man sig nära nog villig att bli dragen vid
näsan en gång till för att få höra Old Hundred
sjungas igen med sådan kläm som i dag.
Tom fick flera knuffar och kyssar den dagen —
alltefter tant Pollys växlande lynne — än han förut
inhöstat på ett helt år; och han visste knappast,
hvilka af dem som mest uttryckte tacksamhet mot
Gud eller kärlek till honom själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
