Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIII.
Toms beslut var fattadt. Han var mörk och
förtviflad. Han var en öfvergifven, värnlös gosse,
sade han; ingen höll af honom, men när man
kommit underfund med hvart man drifvit honom,
kanske man skulle bli ledsen. Han hade försökt att
göra rätt och slå sig fram, men man unnade honom
det icke; eftersom man icke nöjde sig med mindre
än att bli af med honom, så finge det väl bli så, och
man finge väl klandra honom — hvarför skulle man
inte det? Hvad rätt hade han, den värnlöse, att
beklaga sig? Ja, man hade slutligen tvungit
honom därtill: han skulle föra ett lif i brott. Det fanns
intet val mera. I detta ögonblick hade han
kommit långt ut bland ängsmarkerna, och skolklockans
maning »att börja» klingade svagt för hans öron.
Han snyftade nu vid tanken, att han aldrig, aldrig
mer skulle höra detta gamla, välbekanta ljud —
det var hårdt, men det hade blifvit honom
påtvingadt; eftersom han drifvits ut i den kalla
världen, fick han finna sig däri — men han förlät dem.
Därpå kommo snyftningarna fort och ymnigt.
Just i detta ögonblick mötte han sin svurna
själsfrände Joe Harper, sträng och dyster till
utseendet och tydligen med en stor och förfärlig
afsikt i hjärtat. Här voro tydligen »två själar och
en tanke». Tom torkade sig i ögonen med
rockärmen och började att framstamma något om ett
beslut att undslippa hård behandling och bristande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0103.html
