Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kropp, fram till fönstret, drog upp gardinen och ringde.
Ögonblicket efteråt trädde in i rummet hans gamla kammartjänare Matvei,
som hade med sig hans kläder, skodon och ett telegram. Efter
Matvei följde barberaren med sina rakutensilier.
”Har akterna kommit från myndigheterna?” frågade Stepan
Ar-kadjevitsj, i det han tog telegrammet och slog sig ned framför
spegeln.
”De ligger på bordet i matsalen”, svarade Matvei, i det han
kastade en frågande och deltagande blick på husbonden. Efter en
kort paus tillade han med ett finurligt leende: ”Det har varit
någon här från hyrkuskverket.”
Stepan Arkadjevitsj svarade ej något, utan tittade endast i
spegeln på Matvei; på de blickar, som möttes i spegeln, kunde man se,
hur bra dessa två förstodo varandra. Stepan Arkadjevitsjs blick
liksom frågade: ”Varför säger du detta? Vet du inte, hur det är
fatt?”
Matvei stack händerna i fickorna på sin korta jacka, sköt den
ena foten litet åt sidan och betraktade under tystnad, godmodigt,
nästan leende, sin husbonde.
”Jag sade, att han skulle komma tillbaka om söndag och till dess
inte göra sig själv eller er onödigt besvär”, svarade han med ord,
som han uppenbarligen tänkt över i förväg.
Stepan Arkadjevitsj förstod, att Matvei tillät sig ett litet skämt
och ville rikta uppmärksamheten på sig själv. Han slet upp
telegrammet och läste igenom det, varvid hans uppsyn ljusnade.
”Matvei, min syster Anna Arkadjevna anländer i morgon”, sade
han och hejdade för ett ögonblick barberarens feta, tvålglänsande
hand, som just höll på att skrapa av det rosiga mellanrummet
mellan de krusiga polisongerna.
”Gud vare tackad och lovad!” utbrast Matvei och visade genom
detta svar, att han uppskattade detta besök i lika hög grad som
husbonden, i det att han med största tillförsikt trodde, att Anna
Arkadjevna, Stepan Arkadjevitsjs syster, som denne höll mycket
av, skulle kunna åvägabringa en försoning mellan man och hustru.
”Kommer nådig frun ensam eller i sällskap med sin herr gemål?”
frågade Matvei.
Stepan Arkadjevitsj kunde inte tala, enär barberarn just höll på
med hans överläpp, utan satte upp ett finger i luften. Matvei
nickade mot spegeln. ”Ensam. Skall jag låta ställa allt i
ordning?”
”Anmäl det för min fru. Hon kommer att ombesörja allt det
erforderliga.”
”Fru gemålen?” frågade Matvei, som om han tvivlat på att
han hört rätt.
”Ja. Anmäl det för henne. Och se här — ge henne
telegrammet. Jag kan just undra, vad hon kommer att säga därom?”
”Det här är avsett som en trevare”, tänkte Matvei. Men han
svarade endast:
”Efter befallning.”
Stepan Arkadjevitsj var redan tvättad och kammad och skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
